Snö, snö, snö, snö ... Överallt denna snö

... som gör att man inte kan vara utomhus. Men vad gör väl det när man istället kan följa den skriftbundna (Torah), vänliga, roliga, ödmjuka, mänskliga, varma, goa, fördomsfulla, kringskurna, själviska, hjärtesnälla, omtänksamma familjen Shtisels dagliga förehavanden på Netflix.
OBS! Detta är så klart mina subjektiva reflexioner. Men liknar de flesta av oss ändå inte dem, lite grann, på sätt och vis? Visst följer väl också vi alla andra dikterade (påtvingade) normer, mönster, synsätt, regler .., om än inte ristade i Mose stentavlor.

Vem kunde tro att det nånsin skulle kunna inträffa att jag knappt kan bärga mig tills jag får tid att följa en ortodox judefamiljs vardagsliv i Jerusalems ultrareligiösa kvarter?
Inte jag.
Men så är det. För just så tycker jag att en film som vill beröra och engagera måste berättas!

Undrar bara om det verkligen är vanligt att männen röker lika fruktansvärt mycket som i serien? Alltså oupphörligt! Ta sig ett järn med flera, det får en ultraortodox jude tydligen också göra. I alla fall om han är man. Och, ja, det är kanske tur ändå, eftersom han inte får göra nånting annat världsligt alls. Det är bara att läsa skrifterna dagarna i ända och då behöver han säkert både röka och kröka för att stå ut. Skulle jag tro. Kvinnorna läser inte skrifterna. Inte i serien i alla fall. De passar sina barn. Många!

Fångade denna rara lilla blåmes rakt genom fönstret med min Iphone 8+